Sådär, nu börjar det närma sig föreställning. Imorgon intar vi scenen på HSM och ger vår performance vingar, låter den flyga och släpper den fri.
Det känns som att det är dags för det nu. Vi är mogna för det.
I tisdags kom jag tillbaks till skolan och var väldigt spänd på hur dagarna förlöpt under tiden jag var och sjöng på bortaplan. Jag blev positivt överraskad av att gruppen hade fått ihop våra idéer till något som man kunde ana skulle bli en sammanhållen föreställning. När jag lämnade i torsdags var det ju mer eller mindre kaos, men nu hade det väl grott till sig över helgen antar jag.
Det är både spännande och läskigt att vara en del av en så stor grupp. Att vi tillsammans ska komma fram till något som man kan stå för är svårt. Självklart känner vissa mer och vissa mindre för vad vi har åstadkommit. Under tiden jag var bortrest hade t.ex. gruppen kommit fram till att skippa en scen och lägga på nya lager på andra. När man modifierar och ändrar om i planeringen så kan man nästan tappa bort vad poängen var från början. Det var länge sen vi pratade om vad vår huvudtanke var, och nu tror jag alla har olika tolkningar. Det ska bli intressant att höra både vad publiken tolkar in i vår performance, men också vad vi själva menar, för jag tror att vi alla tänker olika nu. Men som jag ibland får påminna mig själv och andra om:
Det är okej att tycka olika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar